Att samla på saker

Det är roligt att samla på saker. Det gör vi från att vi är små till att vi är stora. I väldigt varierande grad och vissa blir helt bitna av det och kan nästan utveckla ett problem av samlandet. När vi är små så brukar vi samla på leksaker av ett visst märke, kapsyler eller kanske idolbilder. När vi blir äldre så är det vanligare att inte ha så många saker som möjligt utan det är viktigare att vi har saker från ett visst århundrade, en viss utgåva eller liknande. Det går att säga att samlandet ofta går från kvantitet till kvalitet men samlandet finns med hos många av oss genom livet.

Blir det ett problem med samlandet så kallas det samlarsyndrom och är det riktigt illa så går det att få hjälp för det. Det går in under kategorin OCD och tvångssyndrom. Många som samlar på något och inte kan slänga det har utvecklat ett emotionellt band till saken och det gör helt enkelt för ont att slänga prylen. Det kan kännas som att slänga en vän. Dessa två begrepp, samlarsyndrom och OCD ska inte blandas ihop men de är nära besläktade och kan behandlas på samma sätt. Ofta med hjälp av en psykolog som använder KBT-terapi där det tas små steg för att uppnå ett mål.

Förr så var det väldigt vanligt att samla på frimärken, det är det av naturliga skäl inte längre. Det är inte så många som skickar brev och i synnerhet inte till olika delar av världen. Det går mycket snabbare över internet och med sociala medier och mejl. Är du en frimärkssamlare kallas det filatelist. Det är inte vanligt att samlare vill ha så många frimärken som möjligt utan det ska oftast vara ett från varje årtal eller något liknande.