Samlarsjuka

Att samla på saker och att ha hobbies i allmänhet anses av alla experter vara något mycket livsberikande och nyttigt för människor. Det ger glädje och stimulerar, ökar på självförtroendet och motverkar depression och är helt enkelt kul. Som med det mesta här i livet finns det dock en baksida, en slags motpol, till allt det positiva som har med samlande att göra. Det är något som på svenska kallas för samlarsjuka men som på grund av olika TV-program om ämnet blivit mer känt för sin engelska benämning: hoarding.

Vad är samlarsjuka?

Samlarsjuka innebär att en person hela tiden samlar på sig fler och fler saker på ett maniskt sätt, och att bara tanken på att skiljas från dessa föremål ger oro och ångest. Syndromet börjar ofta med att man har svårt att slänga vissa saker, som till exempel gamla kläder eller föremål man inte längre använder, och urartar sakta men säkert till att man inte ens kan göra sig av med en tom mjölkkartong eller glödlampa som har slutat fungera. I likhet med andra tvångssyndrom är samlarsjuka något som ofta har sin grund i andra, mer djupgående, psykologiska orsaker men det kan också finnas vissa underliggande patologiska förklaringar, som till exempel en kemisk obalans i hjärnan eller ärftliga faktorer.

Diagnos och behandling

Många människor upplever att det är svårt att slänga saker och i de flesta hem finns det ofta en låda fylld av en massa värdelösa saker som man helt enkelt inte vill göra sig av med. Det innebär inte att alla har samlarsjuka, utan det krävs även att en hel del andra kriterier uppfylls, som till exempel att man inte längre kan leva normalt och hälsosamt då hela ens hem är fullproppat med grejer och att man kan få ett sammanbrott om någon försöker slänga en endaste sak. Människor med samlarsjuka är ibland medvetna om att de har ett problem och brukar därför inte bjuda hem någon så att de inte ska bli påkomna, men det finns också de som inte alls inser att något inte står riktigt rätt till.

Att behandla samlarsjuka kräver en hel del tålamod och för att komma till rätta med problemet krävs ofta att hela familjen får gå på rådgivning. Den drabbade bör också få hjälp att förstå sitt problem och vad det bottnar i, och det finns särskilda metoder som låter patienten sakta med säkert få ordning på sitt kaotiska liv, både in- och utvärtes.